Historia

För ungefär 450 miljoner år sedan skapades en ö i havet. Det var en vacker plats, med skogar och ängar, många djur bodde där och hade allt de kunde önska sig. Men ön hade en förbannelse över sig så att den sjönk ner i havet i gryningen och vid solnedgången steg igen. Så var det tills den förste mannen kom till ön och tände en eld på stranden, då bröts förtrollningen och Tjelvar, som mannen hette, fann en perfekt plats att leva på. Han kallade ön Guthland (det goda landet) och slog sig ner där med sitt folk. Han var den förste styringen.

Tjelvar hade en son, Havde, som ärvde ön efter sin far. Första natten han tillbringade på ön, drömde hans fru Hwitastjerna om tre ormar som låg hopslingrade i hennes knä. Hennes man tydde drömmen och kvad:

Allt är ödesbundet
Detta land skall bli bebott
Och vi skall få tre söner

Gute skall äga Gotland
Graip skall den andre heta
Och Gunnfjaun den tredje

1984 hölls den första medeltidsveckan på Gotland, i Visby med den berömda ringmuren och de medeltida husen som bakgrund. Veckan blev en succé och det beslutades att det skulle bli ett årligen återkommande evenemang. Det första året besöktes Visby av några Nordmarkare, som precis hade startat den svenska SCA-gruppen. Några gotlänningar var mycket intresserade av sin ös historia och också Tolkiens böcker. De hade redan en del dräkter att använda till medeltidsveckan, men kände ännu inte till något om SCA och dess seder.

Till nästa år hade några av gotlänningarna studerat och lärt sig en hel del, och också haft kontakt med Nordmark. Det gotländska Tolkiensällskapet slutade sin historia detta år och med medhjälp från många andra skapades Styringheim som en del av SCA. Hösten 1985 blev början på Anno Styringheimsis I, därför räknas åren från september. Det första året var mycket framgångsrikt, styringar bevistade ett evenemang på fastlandet, då också Adalhard som första kämpe auktoriserade för strid i sitt Wisbyharnesk, en kopia från fynden vid Korsbetningen efter slaget mellan gutar och danskar 1361. Denna rustningstyp är alltjämt den som används av styringar. En del uppmärksamhet fick Styringheim i lokal press och TV. Den första namn- och vapenansökan skickades iväg. ”Styringheim” betyder platsen där de som styr och ställer bor, ungefär, och vapenskölden visar Hwitastjernas tre drömda ormar omgivna av kransen som markerar att det är en grupps vapen, allt i silver på svart.

A.S. II var inte lika innehållsrikt som det första, men styringarna fortsatte med sina studier och hantverk och hade också en fest i en mysig stuga på landet. Medeltidsveckan besöktes av några Nordmarkare, som bodde i Clematishuset från 1200-talet. Nästa år var de för många för att bo där (dessutom hade man startat krogen) så de sov i stället på Norrbackaskolan som blev Styringheims officiella plats för SCA-gäster detta och de tre följande åren. Några mindre fester hölls på ön under resten av dessa år, och styringar reste också till fastlandet. A.S. V arrangerade Styringheim Nordmarks Majgrevetornering, och Thorleifur deltog i Drachenwalds Krontornering. Gota och Arna genomförde sin berömda fotvandring genom Europa i medeltidskläder och besökte historikt intressanta platser.

År VI var ett storslaget år för Styringheim. Första numret av medlemstidningen ”Hwitastjerna” skickades till medlemmarna, som nu var mer än 40 stycken. Vinterkriget i Fathundria besöktes av en grupp styringar, däribland fem kämpar med nya styringtabarder. Hemma på ön hölls en gourmetmiddag med mer än tio olika rätter. En tradition startades också i april med det första Päronkriget. Segraren i torneringen blir väktare av det heliga (galna) päronträdet och är ansvarig för pollineringen så att det blir mycket frukt att brygga vin av till nästa års krig. Under medeltidsveckan restes Styringheims tre nya vikingatält, Orm, Galt och Örn, namngivna efter de tre ormarnas huvuden i vapenskölden. Några fastlänningar hade också tagit med sina paviljonger, och ett litet tidsenligt tältläger hölls utanför stadsmuren.

I december nästa år grundlades en ny tradition (om något görs mer än en gång i Styringheim är det en tradition) – Luciafesten. Visbys gränder, parker och ruiner blir då upplysta av styringar som i skenet från sina facklor försöker hitta ledtrådar till en skatt. Denna består ofta av kakor eller bullar, som utgör första rätten på festen. På våren började Styringheim träna pärk, den urgamla gutniska bollsporten, och deltog också i pärk-EM. Medeltidsveckan var den första utan möjlighet att sova inomhus – tältlägerdrömmarna blev sanna. På det berömda Rabbisfältet prövades många nya paviljonger av öns vindar. Det blev succé, och dessutom vann en styring, Torstain, nybörjartorneringen. Efter den hektiska sommaren vilade styringarna ut på Gotska Sandön norr om Gotland- en nästan magisk resa.

Den hösten bestämdes det att det behövdes någon att styra över ön. Den förste Storstyringen, Rodair Ruske, vann torneringen som bestod av kämpalek och fem traditionella gutniska lekar. Hans Storstyra var Stenstugårds Britta. Då de fick lammskinnen på sin axlar var det ett nytt Styringår, VIII. Detta år översteg antalet styringar 100 för första gången. Ett skrivargille startades, på en helg tillverkades 16 skrållor! Även ett musikgille började öva på sina nya blockflöjter och trummor och sammanställde en sångbok. Sex nummer av Hwitastjerna om året var från och med detta år standard. Styringheims första pär blev Adalhard Björnsson, som upphöjdes till medlem av lagerkransorden för sitt enastående silversmide. Tältlägret var större än någonsin och tendenserna var oroande – skulle alla få plats nästa år?

Det nya Storstyringparet var Matteus Jacobus och Ilena, och deras regeringstid var fylld med aktiviteter. En vinterfest hölls som bevistades av Drachenwalds första Kung och Drottning och också Nordmarks Baron och Baronessa. Under hovet upphöjdes Gota Krakfot till medlem i lagerkransorden för sina fantastiska kunskaper i kalligrafi och illumination. Minst tre resor till fastlandet förutom till de vanliga festerna gjordes för att öka folks intresse för medeltiden. Styringheim deltog också i en musikvideo med ett ganska känt band (One More Time). Styrkta av dessa framgångar gjorde styringarna en kortfilm, ”Kraup fram din rackare!” som handlar om ett slag och en medeltida kungs besök på Gotland. Filmen var ett bidrag till en tävling utlyst av Sveriges länsmuseer. Medeltidsveckan medförde 900 personer som bodde i lägret med plats för sina tält. Ett storslaget medeltida bröllop hölls mellan två styringar, Rabbina och Sighulf. Styringheims tredje pär blev Arna Krämplösa, som blev medlem i Pelikanorden för sitt outtröttliga arbete som drots och autokrat. Styringheim fick som grupp också mottaga Gyllene Bandets orden.

Waldar Warfugel och Gota Krakfot var Storstyringpar under år X, ett år med många förändringar. Styringheim drog tillbaka sin ansökan om att bli en officiell SCA-grupp för att istället bilda ett fäste, den minsta typen av SCA-anslutning. Detta berodde på många olika orsaker, bland annat hade inget hörts angående våra namn- och vapenansökningar som skickats iväg minst fyra gånger, och inga synpunkter eller reaktioner hade kommit på drotsens och ämbetsmännens många rapporter. Som en mer självständig förening kunde Styringheims medlemmar lägga mer vikt på interna angelägenheter och hålla entusiasmen inom gruppen – självklart fortfarande med utbyte med andra SCA-grupper. Det femte päronkriget, och ytterligare en musikvideo, denna gång med Nordman, genomfördes. I videon syns inte mindre än 15 visbyharnesk burna av styringar (tyvärr kunde inte alla komma…). På tältlägret sattes ett svårslaget rekord – 192 paviljonger och tält! Nu var tältplatsen definitivt för liten.

Rodair Ruske och Astrid Wargadotter regerade över ön under ett av Styringheims dittills mest framgångs- och innehållsrika år. Det 30:e numret av Hwitastjerna kom ut, fyra krumhorn och fyra trummor köpes, Luciafesten V, fem av sex pärkmatcher i världens största pärktornering vanns, hemsidan på Internet skapades, och ytterligare ett vikingatält, Esping (liten orm) byggdes. Dessa är endast små bitar av allt som hände detta år. Lägerplatsen var ny – nu stod tälten på historisk plats, Snäck, där de gotländska vikingarna drog upp sina skepp under vintern. Här fanns toaletter och duschar redan på plats, och gott om plats för alla.

Reglerna för Storstyringkampen ändrades till nästa år. Nu var det viktigt att båda ställde upp i kampen, då deras resultat lades ihop – det par som samlade flest poäng i grenarna blev nytt Storstyringpar till skillnad från tidigare, då det var den enskilda person med mest poäng som blev Storstyring. Den nya ordningen passade bra för Ale och Arna, som vann med liten marginal. Deras år var också händelserikt, men närmare detaljer får vi vänta med tills de skriver ner vad som hände, som nästa Storstyringpar gjort.

År XIII skrev Skafte och Lindvi en krönika.

Senare tid

År XIV styrdes Styringheim av Waldar och Gota för andra året, och vi hoppas väl på en liten redogörelse från deras håll om sin regeringstid, liksom från Oluf och Telse. Efter dem kom Matteus åter som Storstyring med Runa vid sin sida. På Luciafesten år XVI (december 2000), då Styringheim blev Baroni, kröntes de till Baron och Baronessa. De avgick som Storstyringpar i september då Skafte och Alma tog över, och vid dessas kröning på Luciafesten (2001) blev Matteus och Runa utnämnda till Court baron och Court baroness av Kung Elffin.

Skafte och Alma reste mycket under sin regeringstid, då vi också fick se många nya styringar, både vuxna och nyfödda! Den jämnaste Storstyringkampen i mannaminne vanns av Efridis och Örjan, som året därefter styrde över Styringheim. Tyvärr försvann Efridis västerut, men där höll hon Styringheims fana högt och spred kunskap om vår ö, i synnerhet pärk.

Waldar och Gota skrev återigen in sig i historieböckerna genom att som första par vinna Storstyringkampen för tredje gången. De kröntes som sig bör på Luciafesten till Styringheims fjärde Baron och Baronessa.