På samma Knäckekrig (år 2000) som beskrivs i den förra artikeln om carnyxer, inträffade en ganska intressant händelse. På en nyårsfest ett knappt halvår tidigare hade Herr Fledar Skote, getfarmare från Lojsta, ryckt till sig en telefonlur när han förstod att det var en amerikansk SCAit i andra ändan, en amerikan som tydligen var bra på att slåss med rotting. Eftersom Herr Fledar då och då ansåg sig oövervinnerlig (särskilt med en smula vatten mellan sig och den han talade med), förklarade han med all önskvärd tydlighet att han minsann kunde göra slarvsylta av varenda amerikan som vågade komma till Nordmark. Amerikanen, som visade sig vara Sir Jade, en av de som vunnit flest
krontorneringar i SCA:s historia, svarade förstås att han gärna antog utmaningen, han tänkte ändå komma till Attemark och Knäckekriget senare under våren.
Tiden gick och de flesta glömde bort utmaningen. Däremot tänkte Herr Fledar att han nog ville börja slåss litegrann till husbehov, och han hittade på (troligen under en annan fest) att man skulle ha en hjälm som det gick att blåsa carnyx i. Vår vän Sir Sven (allas vän) fick uppdraget att bygga hjälmen. Vi kom fram till att ett ”spår” i gallret, där man kunde föra in carnyxens nederdel vore den bästa lösningen. Sven byggde. Vi andra byggde carnyxer.
Väl i Attemark fick vi reda på att ”den där amerikanen” var intresserad av att träffa Herr Fledar och att bestämma tid för när utmaningen skulle genomföras. En av parterna blev lite (mycket) nervös när han fick klart för sig att det var en extremt erfaren och kunnig slagskämpe han skulle möta. En tid och plats bestämdes, Herr Fledar fick en del tips av flera vänliga vänner och hans nya carnyxisthjälm provades in. Tyvärr var det den enda del av rustning han hade, så Arna lånade ut resten. Kvällen innan kampen skulle genomföras var vi många som fick erbjudande i reda pengar att skjutsa hem Herr Fledar, om jag minns rätt var budet uppe på 3000kr framåt natten. Alla ville dock se hur det skulle gå…
Dagen grydde framåt förmiddagen, Herr Fledar rustade på och vi andra tog plats på den läktare som byggts upp vid listen. Givetvis hade vi carnyxerna med. Innan kampen började utmanade jag Drachenwalds dåvarande Kronprins Sir Prothall på en carnyxduell. Han var väldigt duktig, men jag hade haft lite mer tid att öva, så jag vill minnas att jag tog hem segern i den duellen. När Prothall senare kröntes till kung utsåg han Fru Unna till kunglig carnyxist, hon fick stå framme på hoven med en krönt carnyx i handen.
Sir Jade dök upp och visade sig förstås vara en alldeles förträffligt trevlig amerikan som snabbt insåg att hans motståndare kanske inte hörde till de vassaste kämparna i Nordmark. Han lät därför Herr Fledar slå tio slag innan han själv slog tillbaka – publiken fick högt ropa antalet slag (blandat med carnyxblåsning förstås).
Efter en smäll mot hjälmen lite senare sa Herr Fledar: ”It was kinda light, but clean, so I’ll take it.” Det hade han lärt sig kvällen innan… Sir Jade pucklade på Herr Fledar lite lagom och sedan utbröt allmän förbrödring och mer slagsmål. Och carnyxer.
Herr Fledar lade strax efter detta sin kämpalekskarriär på hyllan för att helhjärtat ägna sig åt musik. Bland annat. Den gamle styringen Are Faggesson köpte carnyxhjälmen, och använder den fortfarande.
Denna historia är ihågkommen av Skafte, som är rätt nöjd över att hans lärling slutat slåss men kanske ändå lärde sig något av denna händelse.
Nästa artikel: Historien om Skaftes fantatstiska krus!